A Trip Down Memory Lane

OKEJ-Tiden vi aldrig glömmer. Jag var inte stor men jag glömmer den inte. Konstigt nog delade jag och Paulina rum på denna tid, även Erika när hon hade vuxit till sig lite. Vårt föräldrarhem är ett stort hus där sex personer en gång har fått plats, trots det delade vi rum tills Jens flyttade hemifrån. Vi hade varsin säng men sov alltid i samma säng, ibland alla tre systrar. Och så var det en mardröm att somna sist så vi låg i timmar och frågade varandra, ”sover du?” när det hade varit tyst i mer än 1,5 minut. På det sättet kunde det alltså ta timmar innan vi alla tre somnade.

Jag och Paulina hade varsitt skrivbord, Erika fick även ett av mindre variant när hon åtminstånde kunde sitta själv. Paulinas skrivbord var alltid mer välstädat än mitt, jag har aldrig varit bra på det där med städning. Min Häst affischer prydde väggen bakom mitt skrivbord, tillsammans med en och annan lili och sussie affisch. Maria Magdalena med Sandra gick på repeat om en sådan knapp fanns på den otroligt high-tech sony walkman fresstyle som vi hade fått. Förmodligen inte, eftersom kassetband var det som gällde då. Men det gick lika bra att spola fram och tillbaka. Om och om igen. 

Förresten såg jag Sussi i Lili och Sussi igår, jag blev inte alls lika exalterad som jag en gång förmodligen hade blivit. Sussi var ju dessutom inte den coola, hon hade rött läppstift och det var mycket fränare med rosa, precis så som Lili hade. Hon var perfekt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *