Ensam hemma.

Jag längtar så mycket efter min kille att jag inte ens orkar gå upp ur sängen. Jag har ingen energi till något trots att solen skiner in genom persiennerna. Han är i Argentina och kommer hem på tisdag. Jag träffade honom senast i tisdags morse då jag pussade hej då till honom och fick sedan springa ut genom dörren till jobbet för att dölja att det kom några tårar. Jag måste väl klara av att min kille åker i väg en vecka utan att jag ska börja gråta? Tydligen inte. Som om att det inte räcker med den ”vanliga” ångesten som gärna kommer krypandes på söndagar, nu ska jag behöva ha dubbla ångestar, helt ensam dessutom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *